Far: CH JCH S*Checker’s Ickx
Mor: IC SE*Zobiria´s Sindragosa
Födda: 2024-09-27/28
Det slutade inte bra för denna kullen. Började med att förlossningen inte ville dra igång ordentligt. Vi var in till veterinären dag 70 som gav värkstimulerande på eftermiddagen. Det verkade inte som om det skulle dra igång så de förberedde henne för kejsarsnitt. Under förberedelserna så kom bebis nr 1. Veterinären sa att det gick bra och att vi kunde åka hem och fortsätta förlossningen. Vi hann hem och det tog ytterligare en stund innan bebis nr 2 kom runt midnatt. Det blev inte mycket sömn den natten, Sigrid tog en lång paus så bebis nr 3 dök inte upp förrän senare morgonen efter.
Allt verkade bra tills jag såg att Sigrid knappt hade någon mjölk, dessutom åt hon dåligt och vägrade gå på lådan. Jag sprutade in vatten i munnen på henne och handmatade med mousse för att hon skulle få i sig energi. Bebis nr 3 klarade sig ett dygn trots stödmatning. Ringde veterinären dagen efter (eftersom det var helg och allt stängt) som sa att vi kunde komma in direkt. Bebis nr 2 hann somna in innan vi hann åka in till veterinären den morgonen, den blev 3 dagar gammal.
De tog prover och kunde se att Sigrid hade vätskebrist samt livmoderinflammation. Låg med dropp hela dagen och fick medicin. Vi bestämde tillsammans med veterinären att ge antibiotikan en chans att verka till nästa dag, blev hon inte bättre skulle vi åka in på akut operation. Lilla bebisen, nr 1 ”The little Fighter” fick även hon lite vätska och en liten dos antibiotika för att se om hon kunde piggna på sig lite då hon stod stilla på sin födelsevikt.
Under natten, precis som de andra nätterna hade jag ställt klockan när det var dags för mat. Vid ett par tillfällen var jag så däckad så jag hörde inte klockan eller hade stängt av den i sömnen. Sigrid kom då och väckte mig i och med att bebisen skrek att den var hungrig. Det tog en liten stund innan jag förstod vad hon höll på med. Tyckte hon var jättekonstig som hoppade upp på mig i sängen, jamade och sedan sprang tillbaka till bolådan där bebisen låg. Smart katt!
Morgonen dag 4 och vi åker in till veterinären för en ny bedömning som konstaterar att läget är fortsatt dåligt och det bästa för Sigrid är operation. Bokade in akut operation för PYO direkt och jag fick åka hem med lilla bebisen i väntan på att få ett positivt samtal att allt gått bra.
Operationen gick bra! Sigrid verkade redan lite piggare när hon fick komma hem och träffa sin lilla bebis igen, skönt. MEN hon åt fortfarande inte, vilket de sa var normalt efter en operation men jag skulle hålla koll och handmata det som går. Sigrid fick mat varje timme i samband med att jag ändå skulle mata bebis. Natten kom och bebisen började gå ner i vikt trots maten den fick i sig. Den tog sina sista andetag mitt i natten hos sin mamma som verkligen gjorde allt för sin lilla bebis. Lämnade inte hennes sida! Jag somnade till några minuter bredvid bolådan på golvet och vaknade av att Sigrid stod och försökte krafsa över filten på bebisen. Då förstod jag att den hade somnat in, 5 dagar gammal blev bebis nr 1.
Jag tog hand om bebisen, Sigrid gick då ut ur bolådan raka vägen till kattlådan för att kissa. Sedan gick hon och både drack vatten och åt mat. Hon hade väntat på att denna stund skulle komma och ville inte lämna bebisens sida trots att jag var där och tog hand om dem. Så himla trogen mamma.
Detta var en otroligt tuff tid och det är när sådant här händer som man funderar på varför man blev uppfödare. Vi är otroligt tacksamma över att Sigrid mår bra och att vi får fortsätta att ha henne i våra liv. Väldigt sorgligt det som hände bebisarna. Veterinären trodde att livmoderinflammationen kom åt bebisarna redan innan de föddes och att det är därför de inte klarade sig.
