Zmilla är den goaste lilla kattunge jag träffat. Man kan i princip göra allt med henne. Bära henne hur man vill, hon sitter kvar. Klippa klorna, hon somnar. Göra rent vid ögonen, hon väntar tills man är färdig. Jättebusig springer hon runt och leker med Lady. Helt plötsligt stannar hon vid hunden, stryker sig mot honom/henne vänder sig om och fäktas med tassarna mot huvudet och springer därifrån! Hon älskar hundarnas mat så när det är matdags så lever hon farligt. Man får hålla i Zmilla under tiden de äter annars så är hon framme vid matskålen, fäktar med tassarna och försöker sno deras mat. Det gillar inte hundarna så då morrar de och Zmilla bryr sig inte. Sedan är det mycket goare att dricka vatten ur hundarnas matskål istället för sin egen!

Nu när vi inte har hundar längre så älskar hon när bekanta med hund kommer och hälsar på. Går fortfarande fram och stryker sig mot dem för att sedan vända sig om och ge dem en tass för att visa vem som bestämmer. Annars så är det bara Dani som hon tillåter att komma nära och vill leka med (förutom oss). Ligger gärna i soffan så nära som möjligt och gosar men vill inte gärna bli klappad mer än på huvudet.

Zmilla föddes med ett litet navelbråck. I och med det får hon inte avlas med, så hon blev samtidigt som navelbråcket togs bort kastrerad. Zmilla fick gå på några utställningar, men efter att hon tagit titeln IP (Internationell Premier) fick hennes utställningskarriär sluta då hon inte trivdes där längre och blev väldigt åksjuk.

† 2023-06-30 fick jag tyvärr låta Zmilla somna in. Zmilla har alltid varit lite speciell när man skulle klappa på henne, allt skulle hela tiden vara på hennes villkor. När hon några dagar i följd ändrade beteende och helt plötsligt lät sig klappas oavbrutet, ungefär som att hon kom och sökte tröst hos oss, då förstod jag att det var något som inte stämde (förutom den påbörjade viktnedgången vi precis hade märkt). Hos veterinären hade hon höga njurvärden och på ultraljud kunde de se njursten. Hon hade ont. Jag hade redan förberett mig på detta i samma veva som jag fick reda på de höga njurvärdena. Innan vi åkte hemifrån den morgonen hade jag bett barnen att säga hejdå ifall att hon inte skulle få följa med hem.. Älskade fina Zmilla, vad vi saknar dig. Du var verkligen med oss överallt. Nu får du äntligen vila i frid uppe i katthimlen <3

• 
• 
•